STHOR - Allt om ingenting

Vart ska man börja? Längesen sist och mycket har hänt, och ingenting på samma gång. Just nu är jag hemma i Uppsala för lite ledighet, väldigt skönt om jag får säga det själv. Har spenderat mycket tid i fina vänners sällskap men även tid för mig själv med bok, löp och mycket mys. Hösten gör sig påmind och man måste börja tänka på framtiden, i alla fall så långt som till nästa år; vad ska man göra?

Denna ständiga fråga, kommer jag nånsin bli fri? Sen om man frågar andra så är det ju det allra bästa, att inte ha nåt inplanerat utan kunna göra precis vad du vill! Problemet är ju bara, om man inte vet vad man vill? Det självklara svaret (för de som tror på Gud vill säga) är ju att fråga Honom! Problemet som då uppstår är ju; hur vet jag vad han vill och hur söker jag svaret om jag inte vet på vilket sätt Gud talar till mig? Allt vill man ska hända nu, och gärna bums. Vill veta, sen återigen, vill man verkligen det? Hmm, kan inte va lätt för Gud däruppe att stå ut med mig. Snacka jobbig tjej. Många gånger vill jag inte vara som jag är, men ändå vill jag det. Konstigt det där..

Just nu är jag frustrerad, frustrerad för att jag vill ha så mycket mer än det här. Mer vadå? Jo mer av Gud, samtidigt som det känns så himla svårt, mer av livet, mer av kärleken, bara MER! Detta kan inte vara allt, och jag vet ju att det inte är det, men jag är så otålig. Och så känner jag mig som ett litet barn, som inte vet ett jota om nånting när det kommer till att leva. Hur lever man egentligen? Vad är livet, vad är kärlek, vad är äkta vänner? Stackars barn som så ensam är, ska hon nånsin växa upp?

Svaret lämnar jag åt framtiden.