En livsförvandlande tid.


Okej jag vet inte ens hur jag ska säga allt som just nu bubblar i mitt hjärta. Jag är bara så glad så jag kan gråta. De senaste en och en halv vecka har varit livsförvandlande för mig. De människor Gud har skickat i min väg har verkligen varit en sann välsignelse. En eld har tänts i mitt hjärta som aldrig förr alltså. En längtan efter Hans ord och att göra Hans vilja. En längtan efter att bli använd av Honom på en helt annan nivå. Nu gäller det bara att hålla hårt i allt som jag fått och inte bara glömma eller försumma. Jag har insett så mycket och mitt hjärtas ögon öppnats inför så mycket nytt men även sånt som man egentligen visste men som jag insett på ett helt annat sätt just nu. Det finns nog inte riktigt ord...

En sak är att den senaste tiden, några veckor innan jag kom tillbaka till båten och när jag kom tillbaka är att jag varit sjukt osäker. Sen det första man för är att möta dessa sprudlande människor som är högljudda och fylla av energi och Gud. Fick mig först att känna mig som jordens tråkigaste människa och så liten som kristen. Ville inte bli sedd, ville bara gå och gömma mig nånstans. Sen insåg jag att jag måste basera mitt självförtroende på vad Gud tror om mig och hur han ser på mig och inte basera på hur jag tror andra ser på mig. Jag måste ha min identitet i Honom, och det är det enda som räknas.

Jag skojar inte, något stort håller på att hända, jag känner det på mig. Jag är definitivt på rätt plats i rätt tid. Gud har sån totalkoll på allt vi gör och han har världens bästa plan för mitt och ditt liv! Vi måste bara låta honom vara centrum i vårt liv och låta honom ta över ratten över vårt liv. Han kommer ge oss det bästa! Han kommer ge oss vad vårt hjärta önskar - MEN vi måste sätta honom först. Det går och det är fantastiskt. Det kan inte bli bättre än så. Jag säger inte att jag har koll på allt och inte har några problem i mitt liv, för det har jag, tro mig. MEN han vill fortfarande använda mig. Och jag vill att han ska använda mig. Och för det är jag så glad! Jag är så fantastiskt tacksam för den senaste tiden så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nåt stort är på gång, och jag kan knappt bärga mig.



Fantastiskt musiktips, Misty Edwards - Break the Chains

"I confess, I need You"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback