STHOR - Allt om ingenting

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGGG!!!! Ååhhh... Det tar aldrig slut, Jag vill bara skrika!!!!!!!!!! Jag hatar, hatar HATAR!!!! när jag är såhär.. Det är så mycket att det slutar med att jag inte gör någonting, förstoppning liksom... ÅH! Jag är så patetisk så det är inte sant. Kan det bli värre än såhär? Ja betydligt. Ändå är det så jobbigt, problemen ligger på en milslångshög hög (what?!) och verkar aldrig vilja bli mindre. Och det värsta av allt är, det är JAG SOM MÅSTE GÖRA NÅGOT ÅT DET! Annars händer det ju ingenting! Vilken insikt va? Får paniiik... Känns som om inget är lätt, det får inte vara det. Som min pappa säger, allt är inte roligt. Det är sannerligen sant, inte mycket alls e roligt, livet är ingen lek, det handlar om jobb och om att (för att låta positiv) lösa problem, i hundratals. Vet inte, känns som om jag låter väldigt pessimistisk just nu, hm jag undrar varför?!

Whatever! Jag hatar när jag är på det här humöret, jag vet att jag är pain in the ass när jag e såhär men hey, at least I know it.. Så, what to do then? Börja ta tag i sakerna kanske? Ta ett steg i taget? LÖRDAGAR, så sämst dag när den är som denna. Lördagar e aldrig roliga nu för tiden känns det som. Press och åter press, hjärnan blir ju helt utmattad av allt som ska göras å allt som förväntas av en. Varför kan inte livet bara leka och vara... lätt ? Nej vad skulle vi då göra? HAHA. Patetisk. Knäpp. Konstig. STÖRD!!!!!!! Gaaaaaaaahhhh! Förlåt men jag e så aaaaaaaaarg, inte på någon, bara på mig själv. Och alla jobbiga situationer jag lyckas hamna i. BAJS, bajs bajs bajs!

Förlåt mig men, var bara tvungen att skriva av mig lite..

Vi hörs. (vare sig ni vill eller inte...)