STHOR - Allt om ingenting

Farväl du vackra, farväl

Du känner inte mig men... jag känner dig. Jag har sett dig varje möte, du står alltid där, längst bort i det högra hörnet, du är oundviklig att missa. Fastän du döljs av en stor kamera, så hinner jag alltid se lite utav ditt vackert smidda ansikte som måste vara gjort av änglar, utmejslat med den största noggrannhet, då du byter plats då och då. En gång såg du på mig, och log! Jag trodde jag skulle dö. Du såg på mig med ditt otroligt vackra leende och kastade lite med ditt halvlockiga hår. Mitt hjärta stannade.

Kärlek är ett förunderligt ting, vi sveps iväg med dess otroliga kraft, en kraft så mäktig att inget motstånd är tillräckligt för att hålla bort dess enorma styrka. Just så kände jag det ögonblicket du såg på mig. Tråkigt nog kommer vi aldrig träffas igen, för jag är så feg, skulle aldrig våga gå fram till dig och be om ditt nummer. Att en som jag skulle få vara i din närhet är en så avlägsen tanke. Nu är allt över, dags att åka tillbaka till vardagen, utan dig. Men du kommer alltid att finnas kvar för min inre bild, då du skickligt skiftar från den ena foten till den andra och manövrerar den tunga kameran från sida till sida. Jag hoppas vi ses igen, någon gång. Jag ber till Gud att han kommer att föra oss tillsammans, på ett eller annat sätt. För de säger ju; Guds vägar äro outgrundliga.

Farväl.